I morgon är det jobb igen, sen ska Cam till psykologen.
De närmaste veckorna har vi så många tider överallt, så snurrigt.
Jag har fått en ny tid på Sahlgrensa sjukhus, efter 2 års tid som jag trott att jag har Ménières sjukdom, så ska nu allt testas om för att ev. ge mig någon annan diagnos.
Jag har knappt hunnit att andas ut från allt det där med Cancer och operationer, och så är det dax att dra upp nästa problem. Så segt!
Kollade på en serie igår. I slutet kom de där kloka orden, och de fick mig att undra lite.
Har alla någon man hör ihop med? Hur vet man om man gör ett misstag och går vidare utan varandra?
Är det så att medans man har tid ifrån varandra och låter ilskan sjunka, så får man i slutändan inte perspektiv, utan istället växer man bara längre och längre ifrån varandra?
När är det för sent att göra något åt allt? Eller när vet man att allt bara var ett stort misstag så det är bara att släppa taget och gå vidare?
