JagBeklagar

Varje dag i livet tar man beslut, gör sina val, och väljer sina prioriteringar. Att stå för det är kanske inte alltid lätt, men lika bra då dem följer dig en lång tid framöver. Vi kan u alltid avstå från andras liv. MEN vad gör man när ens barn är inblandade i andras vardag, val och prioriteringar? Barn är ju ändå många gånger oskyldigt inblandade. Jag som mamma vill vad som är bäst för min son, men när jag ser honom bli avisad eller satt i 2.a hand och dessutom känner av det själv så känns det så hopplöst jobbigt. Jag kan inte styra bort honom från allt negativt i livet, bara påverka hans tankar. Men hur mycket jag än vill skydda honom så kan jag inte lösa allt. Han är vilsen och känner sig ensam. Allt jag kan göra är att visa honom hur mycket jag älskar honom... men tyvärr räcker inte det alla gånger.
Men vi får se det positiva, att snart börja planera, starta om, och flytta långt bort tillsammans, bort från allt detta :)